Lilla gumman på väg ut för att lyssna på musik på stadsfesten. Bilder tagna med mobilkameran.

Vi har haft ett par riktigt jobbiga veckor med "ny" inskolning på dagis efter sommaruppehållet. Hon gråter varje dag jag lämnar henne och det gör så ont i hjärtat. Det går hyfsat bra på dagarna men sedan har hon sina dippar där hon ropar efter mamma och pappa. Nu har jag jobbat lite extra en vecka med så det har blivit lite längre dagar, men nästa vecka återgår det till rutiner, då blir det 6 timmars dagar och det tycker jag räcker, i alla fall till hon har börjat trivas ordentligt. Dagiset i sig är jättebra och personalen duktig, men vår lilla tös gillar inte separationer helt enkelt. Men å andra sidan, vem gör det?