Hon vill helst vara ute hela tiden. Hon går och hämtar skorna själv och försöker ta på sig och protesterar (högljutt) när i ska gå in. De högljudda protesterna kommer ganska frekvent nu för tiden. Antar att det är någon utvecklingsfas där man säger nej nej och nej till ALLT. Förutom när det vankas mat eller "nam nam".
Sedan tror jag att naturen fixat det så fiffigt att samtidigt som de där trotsfaserna infinner sig, är det också utvecklingsfaser där man häpnar över allt som händer. Igår stod hon och övade arg-miner framför spegeln och när jag tittar på henne bara skrattar hon pillemariskt. Det är även mycket pussar och kel just nu. Slängpussar, godnattpussar, kompispussar, blötpussar och så ibland bara tittar hon upp på en och klappar handen lätt över kinden, just då känner man sig oövervinnerlig!